Sommaren må hava varit hurudan som helst, regnig, mulen av dimma eller av solrök, vilken dygnet runt undanskymt solen, så kommer dock en tid vid senhöstens början, då sommaren på nytt visar sig. Det är vid S:ta Birgittas helg, den sjunde oktober. Hos oss, i Sverige, kallas denna eftersommar till följd därutav för Brittsommar. I Frankrike benämnes den »le second été»; på andra sidan Atlanten »indiansommar». Efter långa, tunga, dimmiga, gråkalla höstdagar kommer den då, stark, rik och verklig, denna sommar; kommer med betagande värme, med skimmer i luften, med glöd, guld och blod i färgerna. Löven, som om våren fläta samman i en enda, luftig slöja av leende, solvävt grönt, skifta i mäktiga, lidelsefulla färger. Varje blad har sin historia. Stormen, det hårda regnet, den brännade solen ha stämplat dem, och de hava ej längre sommarfärg, flyta ej längre samman i leende, solvävt grönt.