"När han spelade solo öppnade jag ögonen och plötsligt såg jag honom. Bassisten. Han höll det stora instrumentet med kvinnliga former på ett varsamt sätt, som om han älskade det, och spelade det med slutna ögon och känsliga fingrar, som om han älskade med det. Mannen och instrumentet var ett. Kroppen smög sig tätt intill instrumentet. Det ena benet pressades upp lite på sidan av basen. Kroppen rörde sig rytmiskt fram och tillbaka när tonerna steg och sjönk. Mannen hade en sällsynt sensuell utstrålning som gjorde honom vacker. I ett chockerande och oväntat utbrott av glädje föreställde jag mig att det var en kvinna han "spelade" på. Jag slöt ögonen. Kvinnan var jag! Plötsligt var luften i rummet laddad med erotik. . ." Läs även "En kväll på stan" och "411". -
