Känslan av henne

"När lamporna försvinner i tunneln kan jag inte längre se hennes leende, men jag känner det mot min kind. Hennes varma andedräkt letar sig fram genom den svala luften och lägger sig som en bekräftelse över mitt ansikte, breder ut sig som ett elektriskt fält. Hon lutar sig framåt, jag känner henne komma genom mörkret."
I en stillsam tågkupé sitter två kvinnor mitt emot varandra. Utanför faller regnet och fönstrens imma tätnar medan en märklig dragningskraft spirar. En åtrå växer fram mellan dem och förhoppningarna om kontakt, att utforska och känna, stegrar. Varje blick och varje rörelse analyseras. Snart är fantasin så intensiv och begäret så starkt att det på något sätt måste ageras ut.