"Min pappa var inte med på sjukhuset när jag föddes, och förlossningen var normal ända fram till den stund när "hela jag" för första gången kom ut och skådade världen. Mamma fick inte se mig. Personalen rusade ut ur rummet med mig, och kvar därinne låg hon och undrade om det blev en pojke eller flicka. Ingen sade något. Inte ett ord, bara tystnad och spända, nervösa anletsdrag. 1964 föds Mikael Andersson utan armar och ben. I "Armlös, benlös men inte hopplös" berättar han om hur han funnit sin styrka, på grund av och inte trots, den funktionsnedsättning han fötts med. Vi bär alla på spår av det liv vi levt, vissa har dem synligt utanpå kroppen, andra osynligt inuti. I denna starka livsberättelse berättar Mikael om vikten av att välja livet, och att välja glädjen, inte bara en gång utan varje dag."-
